Kan inte längre tro,
Det ända jag kan är att hoppas,
För varje dag som går inser jag hur verkligheten egentligen är..
Man blir sårad,
de tar ett tag att ställa sig upp,
Om man inte klarar de på en gång låt de ta ett tag..
En mm per dag eller per sekund, allt är upp till en själv!
En själv gör livet till ens egna,
Man lever de på ett sätt man själv vill..
Inte för att de alltid är speciellt kul,
Man finner ursäkter för att skylla på någon annan men kära du,
Du har ingen annan att skylla än dig själv!
Men trodde hela skiten skulle gå över, än idag sitter jag och funderar på hur de egentligen skulle varit..?!
Men sanningen är, jag vet inte hur de skulle varit för idag är de inte som de kunde varit..
Allt kan man fantisera om, allt kan man trycka bort ifrån sig..
Men till vilken anledning?
Svar: Man är för rädd att inse att de ända du någonsin kommer kunna kalla för ditt, de är ditt egna liv!
Sedan om du är villig en dag, vilken dag du känner före, Dela det med någon annan så är det din ensak..
Inte någon annans...


you will always be my hero even if you kicked me away..
What ever, i hope you can see it someday!